- Skydaughter -

- Skydaughter -

Om Bloggen

Hejsan. Mitt namn är Olivia Skydaughter, men jag går under namnet Skydaughter. Detta är främst en Star Stable-blogg, men jag spelar även andra spel som till exempel Sims och Minecraft.
Alla bilder tillhör mig.

Historien om Brigitta

StorysPosted by Olivia Skydaughter 2015-11-26 11:15:53
Jag skrev en novell imorse till Brigitta Underhand. Tror att de flesta hört talas om honom. Känd via YouTube iaf. Jag har skickat den till honom, men tänkte ändå lägga ut den här också. Hoppas ni gillar den!


Historien om Brigitta

Vinden slår mot mitt ansikte. Det är mörkt. Jag går genom snön, och kylan känns igenom mina stövlar. Runt om mig hörs hovar som slår mot marken, men jag ignorerar dem. Hästar har aldrig varit min grej. De är läskiga. Stora varelser med tänder som skulle kunna göra mig illa. När Amanda ville att jag skulle flytta hit så tänkte jag att det var bra, snygga tjejer överallt i tajta ridbyxor. Men aldrig hade jag anat att det skulle finnas så mycket hästar.

Jag får syn på en flicka som rider på en häst. Flickan har blont hår som fladdrar i vinden. Det ser ut som om hon ridit länge, men vad vet jag?

Flickan får syn på mig. Hon rynkar ögonbrynen, men rider mot mig. Jag backar när hästen kommer nära. För nära. Jag ser dess tänder när den frustar.

”Var är din häst?”, frågar flickan.

”Ja-jag har i-i-ingen hä-st.”, stammar jag. Rädslan för hästen paralyserar mig.

”Kom igen.” Hon himlar med ögonen. ”Du är på Jorvik, hästarnas paradis.” Flickan studerar mig. ”Du är rädd för hästar.”

”Nej, absolut inte!” Jag försöker låta självsäker.

”Ljug inte. Men varför är du ute i snön, mitt i natten?”

”Jag gömmer mig.” Fan. Det var inte meningen att säga det.

”Gömmer dig för vem?” Hon ser misstänksam ut.

”För mina fans. De är överallt.”

”Dina fans?”

”Ja. Jag gjorde en video med Amanda Lightfield en gång, där jag red på en lasagne… oj nej, jag menar en häst. Den blev populär och nu är jag här.”

Flickan kväver ett skratt. ”Och var är din lasagne, eller förlåt häst, nu?”

”På hästön. Den blev livrädd för mig när jag försökte mata den med nyårsraketer, så jag skickade iväg den.”

”Men om du nu ridit förut, hur kommer det sig att du är livrädd för hästar nu?”

”Jag är inte rädd. Din häst var så nära bara…”

”Jag vill testa den teorin. Kom, jag tar med dig till mitt stall. Du ska få rida på en av mina snällaste hästar, Promise.”

”Har du flera hästar? Är inte de typ dyra?”

”Ja jag har flera hästar. Och nej, de är inte typ dyra. De är dyra.”

***

Flickans stall doftar häst. Hon har tio hästar. En av dem, svart som natten, lockar mitt intresse. Jag har bara sett ett fåtal svarta hästar. Men av de jag sett har jag kommit fram till att om man ska ha häst ska de vara svarta. Punkt slut.

Flickan ställer in sin häst i en av sina… boxar heter de va? Sedan tar hon av snöret på hästen och fäster det på den svarta hästen.

”Detta är Promise.” Hon tittar konstigt på mig. Hon räcker mig snöret. ”Ta tyglarna. Du vet väl hur man kommer upp?”

”Tyglarna?”

”Dessa som jag håller i. Eller förresten, jag håller i dem medans du sätter dig i sadeln.”

Jag tittar osäkert på hästen. Sadeln? Vilken är det? Det måste vara sätet där…

Jag tar tag i hästens hår. Flickan stoppar mig. ”Stopp! Du tar inte tag i manen! Då gör det ont på den. Kom så jag ska visa dig.”

Flickan skjuter undan mig och visar hur jag ska göra. Sedan flyttar hon på sig. ”Din tur.”

Jag härmar henne och tar mig klumpigt upp på hästen.

”Smidigt.”, säger hon med sarkasm. ”Du kan skritta i mittgången bara.”

”Skritta?”

”Herregud. Du kan verkligen ingenting. När hästen skrittar så går den. Alltså att den bara går, långsamt och stadigt.” Hon visar mig hur jag ska göra för att få hästen att gå.

Höjden gör mig osäker, men jag lyckas ändå hålla mig på plats. Väggen på andra sidan stallet närmar sig. Jag vet inte hur man stannar. ”Eh, stopp hästen!”, säger jag i panik.

Flickan springer fram och får hästen att stanna. Hon hjälper mig ner. ”Vad heter du? Jag heter Emelie, men du kan kalla mig Emlan.”

”Jag heter Brigitta.”

Hon ser förvånad ut. ”Men du är en kille. Brigitta är ett tjejnamn.”

”Mina föräldrar ville att jag skulle vara en tjej, men när det visade sig att jag inte var det blev de besvikna. Antar att det var deras hämnd, att ge mig ett tjejnamn.”

Och det var så jag började rida. Emlan gav mig Promise och nu hjälper vi Jorvikborna med sysslor. Förbannat tråkigt egentligen, de kan verkligen inte göra något själv. Ibland hänger även Emlans kompis med, Montana, och gör uppdrag. Nyss, för inte så länge sedan öppnade Epona. De som bor där är inte riktigt lika lata som alla andra. Men lata är dem ändå. Det verkar som att det är avtalet när man bor på Jorvik. Var så lat som möjligt, och låt de andra slava för dig. Jag ska fråga rådsman imorgon.







Den bruna hingsten.

StorysPosted by Olivia Skydaughter 2015-09-16 17:30:16
En brun hingst, med svart man och stora ögon, stod i mörkret och gömde sig. Hans förra ägare var hemsk. Han hade behandlat honom som en slav. Låtit honom jobba som arbetshäst, trots att han inte var lämpad för det med sin mindre kropp. Lillen hade blivit rädd för ägaren. På sin stora går med det höga stängslet.
Lillen hade sår överallt. Då ägaren inte blivit glad på honom hade han fått veta att han levde, minsann.
Nu låg Lillen ner i skogen. För några timmar sedan hade han lyckats smita. Ägaren hade blivit rasande och skjutit efter honom. Alla kulor missade, utom en. En hade snuddat honom och skapat ett långt sår rakt över halsen.
Lillen andades tungt och la ner huvudet.
Mitt i natten kom en flicka gåendes. Hon hade kort, rött hår och stora glasögon. Hon gick där själv, och Lillen tittade efter henne.
Flickan vände sig om och fick syn på Lillen. Hon satte sig bredvid honom och undersökte såren, under tystnad.
Det var någonting med denna flicka som fick Lillen att inte bli panikslagen. När hon satt där bredvid honom och klappade honom, försiktigt.
När flickan reste sig upp frustade Lillen till.
"Såja, lugn. Jag kommer tillbaka.", viskade hon till honom.
Lillen var rädd att hon lämnat honom ensam här. Men till sist dök hon upp igen, med en grimma i handen.
Flickan trädde försiktigt grimman om Lillens hals. "Upp och stå, det klarar du."

I natten gick Lillen och den mystiska flickan sakta men säkert bort mot Valedalestallet.




Tabasco

StorysPosted by Olivia Skydaughter 2015-08-31 16:02:35

Tabasco

Jag gick förbi Jorvikstallet en dag för att kolla på hästuppvisningen där. Det var väldigt underhållande, men tillsist gick jag iväg mot hästhagen istället. I hästhagen stod det supervackra hästar. Såklart tänkte jag, det är ju ändå Jovikstallets. Men när jag gick för att hälsa på hästarna galopperade alla iväg. Utom en. Det var en ung hingst, svart som natten, som stannade. Kärlek vid första ögonkastet kallas det va?

Tillsist, efter en timme tror jag, reste jag mig upp och gick hemåt. Grejen var den att jag inte kunde sluta tänka på den nattsvarta hingsten. Det slutade med att jag gick dit nästa dag igen. Och igen. Och igen.

En av dessa dagar kom Herman förbi.

”Du har varit och besökt denna hingst i två veckor nu. Han heter Tabasco. Jag ska ärligt erkänna att jag aldrig sett ett sådant band mellan en häst och en ryttare innan.”, sa han.

Min första tanke var att detta var en försäljningsmetod. Men efter att ha funderat vidare på hans ord bestämde jag mig för att fråga om priset.

En vecka senare kom jag med en hästtransport för att hämta hem honom. Det hade blivit en het diskussion om priset men tillsist hade jag fått som jag ville.

Att få in Tabasco i hästtransporten var ingen lätt sak. Men tillsist lyckades vi.

Han hade ju såklart inte kunnat ridas in på ett tag, men han var inget föl.

Jag minns första ridturen på honom. Helt underbar.




Gammal historia - Hur Dagge Blev Min

StorysPosted by Olivia Skydaughter 2015-06-17 12:38:13

Detta är en gammal historia som jag skrev när jag precis köpt Dagge. Jag kunde inte speciellt mycket om hästar då, så att ni vet. Men lägger ut det ändå för att det kan vara lite kul att läsa :)

DragonEye även kallad Dagge är mitt senaste tillskott i familjen Skydaughter. DragonEye fick sitt smeknamn eftersom han föddes på morgonen när dagget låg som ett täcke över gräset.

Jag skulle tävla på Marley’s banor, vilket gav goda resultat. Mitt svarta arabiska fullblod NightRebel var så snabb. När jag skulle lämna in tiderna till Marley för att få en plats på resultatlistan säger han att han precis fått föl, och undrade om jag ville titta på dom. Jag kunde ju självklart inte tacka nej och han förde mig till stallet. Väl där inne visade han mig till en spilta i mitten av stallet. Där inne låg ett svart sto. Vid stoet låg två föl. Jag gick direkt fram till det svarta stoet som hade fått ett brunt föl med mörkare ben. Jag frågade om jag fick klappa fölet men Marley sa nej. Han sa att dom måste få lite tid först, men om jag kunde komma tillbaks om två dar fick jag gärna klappa fölet. Han sa även att det var en hingst.

Tiden gick snabbt och äntligen var det dags att få klappa Dagge, som fölet kallades. Jag var exalterad och skyndade mig snabbt dit. Marley bara nickade och sa att jag fick gå in själv om jag ville. Jag gjorde det, gick in genom stallets stora dörrar och vidare till spiltan. Väl där inne hade Dagge växt. Jag gick rätt fram till honom. La försiktigt min hand på hans rygg och klappade honom lätt. Hans päls var så mjuk. Jag satt säkert där inne i spiltan i flera timmar, bara njöt av att få vara med Dagge. Efter ett år fick jag besked att Dagge inte blivit köpt, och att Marley undrade om jag var intresserad. Självklart var jag det, men hade jag råd? Jag hade ju pengarna till det men jag ska ha råd med hö, stallplats och annat också. Så jag frågade ägaren över stallet jag hyrde om jag kunde få köpa det. Han tvekade, och efter en het diskussion var stallet mitt. Jag hade fortfarande råd med honom, men hö måste också köpas in. Så jag beställde det. När jag räknade mina pengar som jag hade kvar såg jag att jag precis hade råd med honom. Då stod det klart, Dagge skulle bli min. Jag hade besökt honom många gånger under hans uppväxt så vid detta laget ”kände” vi redan varann.

Till sist kom jag fram till Marley’s bondgård. Marley log. Han berättade att Dagge varit orolig när jag inte varit där. Men när jag kom var han trygg igen. Jag gav Marley pengarna. Han räknade dom, och tog bort hälften. Han sa att vi redan kände varann såpass väl, så jag fick honom för halva priset. I en annan spilta stod Dagge ensam. När han såg mig sken han upp, lyfte på huvudet och frustade glatt. Vi var som gjorda för varann. Marley gav mig ett träns och jag tackade, gick bort till Dagges mamma och klappade henne på halsen. Hon hade skapat detta underbara liv. Sedan gick jag tillbaks till Dagge och satte mig försiktigt upp på honom. Det var ju första gången. Men till skillnad från mina andra hästar var han lugn. Det var som om jag suttit på honom tusen gånger förut.

Idag är han under levling. Längtar redan tills jag får rida honom på championaten! Denna underbara häst är nu min. Bara min.