- Skydaughter -

- Skydaughter -

Om Bloggen

Hejsan. Mitt namn är Olivia Skydaughter, men jag går under namnet Skydaughter. Detta är främst en Star Stable-blogg, men jag spelar även andra spel som till exempel Sims och Minecraft.
Alla bilder tillhör mig.

Historien om Brigitta

StorysPosted by Olivia Skydaughter 2015-11-26 11:15:53
Jag skrev en novell imorse till Brigitta Underhand. Tror att de flesta hört talas om honom. Känd via YouTube iaf. Jag har skickat den till honom, men tänkte ändå lägga ut den här också. Hoppas ni gillar den!


Historien om Brigitta

Vinden slår mot mitt ansikte. Det är mörkt. Jag går genom snön, och kylan känns igenom mina stövlar. Runt om mig hörs hovar som slår mot marken, men jag ignorerar dem. Hästar har aldrig varit min grej. De är läskiga. Stora varelser med tänder som skulle kunna göra mig illa. När Amanda ville att jag skulle flytta hit så tänkte jag att det var bra, snygga tjejer överallt i tajta ridbyxor. Men aldrig hade jag anat att det skulle finnas så mycket hästar.

Jag får syn på en flicka som rider på en häst. Flickan har blont hår som fladdrar i vinden. Det ser ut som om hon ridit länge, men vad vet jag?

Flickan får syn på mig. Hon rynkar ögonbrynen, men rider mot mig. Jag backar när hästen kommer nära. För nära. Jag ser dess tänder när den frustar.

”Var är din häst?”, frågar flickan.

”Ja-jag har i-i-ingen hä-st.”, stammar jag. Rädslan för hästen paralyserar mig.

”Kom igen.” Hon himlar med ögonen. ”Du är på Jorvik, hästarnas paradis.” Flickan studerar mig. ”Du är rädd för hästar.”

”Nej, absolut inte!” Jag försöker låta självsäker.

”Ljug inte. Men varför är du ute i snön, mitt i natten?”

”Jag gömmer mig.” Fan. Det var inte meningen att säga det.

”Gömmer dig för vem?” Hon ser misstänksam ut.

”För mina fans. De är överallt.”

”Dina fans?”

”Ja. Jag gjorde en video med Amanda Lightfield en gång, där jag red på en lasagne… oj nej, jag menar en häst. Den blev populär och nu är jag här.”

Flickan kväver ett skratt. ”Och var är din lasagne, eller förlåt häst, nu?”

”På hästön. Den blev livrädd för mig när jag försökte mata den med nyårsraketer, så jag skickade iväg den.”

”Men om du nu ridit förut, hur kommer det sig att du är livrädd för hästar nu?”

”Jag är inte rädd. Din häst var så nära bara…”

”Jag vill testa den teorin. Kom, jag tar med dig till mitt stall. Du ska få rida på en av mina snällaste hästar, Promise.”

”Har du flera hästar? Är inte de typ dyra?”

”Ja jag har flera hästar. Och nej, de är inte typ dyra. De är dyra.”

***

Flickans stall doftar häst. Hon har tio hästar. En av dem, svart som natten, lockar mitt intresse. Jag har bara sett ett fåtal svarta hästar. Men av de jag sett har jag kommit fram till att om man ska ha häst ska de vara svarta. Punkt slut.

Flickan ställer in sin häst i en av sina… boxar heter de va? Sedan tar hon av snöret på hästen och fäster det på den svarta hästen.

”Detta är Promise.” Hon tittar konstigt på mig. Hon räcker mig snöret. ”Ta tyglarna. Du vet väl hur man kommer upp?”

”Tyglarna?”

”Dessa som jag håller i. Eller förresten, jag håller i dem medans du sätter dig i sadeln.”

Jag tittar osäkert på hästen. Sadeln? Vilken är det? Det måste vara sätet där…

Jag tar tag i hästens hår. Flickan stoppar mig. ”Stopp! Du tar inte tag i manen! Då gör det ont på den. Kom så jag ska visa dig.”

Flickan skjuter undan mig och visar hur jag ska göra. Sedan flyttar hon på sig. ”Din tur.”

Jag härmar henne och tar mig klumpigt upp på hästen.

”Smidigt.”, säger hon med sarkasm. ”Du kan skritta i mittgången bara.”

”Skritta?”

”Herregud. Du kan verkligen ingenting. När hästen skrittar så går den. Alltså att den bara går, långsamt och stadigt.” Hon visar mig hur jag ska göra för att få hästen att gå.

Höjden gör mig osäker, men jag lyckas ändå hålla mig på plats. Väggen på andra sidan stallet närmar sig. Jag vet inte hur man stannar. ”Eh, stopp hästen!”, säger jag i panik.

Flickan springer fram och får hästen att stanna. Hon hjälper mig ner. ”Vad heter du? Jag heter Emelie, men du kan kalla mig Emlan.”

”Jag heter Brigitta.”

Hon ser förvånad ut. ”Men du är en kille. Brigitta är ett tjejnamn.”

”Mina föräldrar ville att jag skulle vara en tjej, men när det visade sig att jag inte var det blev de besvikna. Antar att det var deras hämnd, att ge mig ett tjejnamn.”

Och det var så jag började rida. Emlan gav mig Promise och nu hjälper vi Jorvikborna med sysslor. Förbannat tråkigt egentligen, de kan verkligen inte göra något själv. Ibland hänger även Emlans kompis med, Montana, och gör uppdrag. Nyss, för inte så länge sedan öppnade Epona. De som bor där är inte riktigt lika lata som alla andra. Men lata är dem ändå. Det verkar som att det är avtalet när man bor på Jorvik. Var så lat som möjligt, och låt de andra slava för dig. Jag ska fråga rådsman imorgon.